Jag var sur på fredagskväll och lika sur när jag vaknade. Ingen borde ha behövt vara i min närhet. Sen tränade jag och efter det åkte jag och småflickorna och handlade, massvis, fast det blev bara 1600. Willys, vilken affär och väldigt mycket var faktiskt ekologiskt, till exempel allt mjöl jag köpte, äggen, mjölken, vitkålen och kanske något mer. Sen köpte jag en jättestor påse med frysta hallon för 85 kronor och det kändes som värsta fyndet. Företaget som bären kom från ligger i min barndomsstad så det känns lite bra. Och så har vi två treåringar som bara vill äta Rågtuben (alltså när dom ska ha bröd), nu en period har vi inte köpt men då la sig Ester en dag på golvet i affären vid Rågtuben och vägrade förflytta sig om inte ett paket fick följa med. Jag köpte två paket billigt på Willys idag och flickorna var helnöjda. Majken och Ester köpte också varsin Spöket Laban film och godis. I bilen fick dom ta en godis var för att dom hade varit så fantastiska i affären.
Varför var jag så sur då? För att jag inte orkar med alla dagar. Jag känner att jag sliter rätt hårt och min man med och ändå så räcker man inte till hela tiden. Det jag borde vara är hemma i några år. Jag ser egentligen det som den enda realistiska lösningen. Men jag har ett jobb så det går inte. Och vissa dagar orkar jag bättre än andra, men att som i veckan, inte sova en natt det hänger ju med hela veckan sen.
Nu ska vi snart äta köttgryta som kokat länge och som min man lagat. Så skönt att slippa matlagningen idag.
Nu har jag gått in och rättat texten. Vilken slarvig text jag skrivit och ordet och överallt...
6 kommentarer:
Jag kände precis som du när barnen var små, att jag ville vara hemma. Men då hade jag inget jobb att vara tjänstledig ifrån. Och så tänkte jag att jag måste nog jobba för att få ihop lite pensionspoäng. Idag finns ett låneord, vars innebörd lockar: downshift. Jag tror att skulle man räkna på alla utgifter som följer av ATT jobba skulle man kunna gå ner bra mycket i arbetstid, kanske rent av hoppa av det tåget i några år, utan större ekonomisk förlust. Förutom den där pensionspoängen då...
Åh, ja.. har tänkt så många, många gånger. För oss är det ett önsketänkande dock... Att göra fynd, handla billigt, dra ner på utgifter får räcka så länge. Just nu drar jag runt ett heltidsjobb och maken något mindre. Det går upp och ner. Har dock en dröm om att utveckla gården, får se hur det blir. Lockande men realistiskt med barn och allt..?
Tack för kommentaren i min blogg :o)
Min make och jag har bestämt att vi klarar oss på hans inkomst, vi och våra tre barn. Jag jobbar hemmifrån och barnen kommer hem efter skola och dagis(15timmar).Visst finns det dagar då jag önskar att ha ett arbete inte hemma som jag kan gå till, så jag slipper ta allt med barn och bara få jobba. Och visst längtar vi också till värmen på vintern, men vi har gjort vårat val.
Hej
Skönt med någon som förstår. Det är verkligen inte lätt att räcka till på alla plan. Hela tiden tänker man att man måste för olika saker i framtiden. Tänk om man hade lite lättare för att tänka vad som är bäst just nu. Stor kram
Hej
Det låter som ett bra val. Vad jobbar du med hemifrån? Vd roligt att du hittat hit till min blogg.
Hej
Roligt att du tittat in häroch det känns bra att fler har samma tankar, även om dom kanske inte är realistiska!
Skicka en kommentar