Åh vad jag ogillar, ogillar, ogillar att ha barnen ute på vägarna i andras bilar. Det kryper i mig av olust och oro. Jag vaknade i natt av att jag tyckte det kändes så jobbigt att min son ska åka en massa mil i mörkret med någon annan. Inte för att jag inte litar på den där andra, men samtidigt känner jag den för lite för att lita på. Och jag behöver verkligen lita på för att kunna slappna av. Och tror du inte att det har snöat en massa igen. Och jag som har ägnat lite tid åt snöskottning dom senaste dagarna eftersom min man har varit borta. För annars är det väldigt klassisk uppdelning i det här hemmet när det gäller skotting. För jag blir alltid så där fundersam: Var ska jag göra av snön då? Men den här gången har jag helt enkelt staplat snön på garageuppfarten och bara gjort en liten gång ner till garagedörren. Vi har ju aldrig bilen där för den får ju inte plats. Men snön det är bara överallt och som sagt nu har det kommit ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar