Om varför

Jag är lite besatt av min blogg just nu och det är jag nog ensam om men det är väl inte så konstigt. Inte så konstigt att inte andra kanske blir överlyckliga över att sina mina barn som små bäbisar eller vårat gamla rosa kök. Men jag vet nu varför min blogg är viktig. Den är viktig som en slags dagbok, en dagbok som inte innehåller det mest personliga, det fulaste eller kanske inte ens heller det finaste utan det där mittemellan men också det som kanske inte är mittemellan. Och den här dagboken skrivs ju för att någon eller några ska läsa den men att det skulle vara särskilt många är inte heller viktigt. Men det viktigaste är att jag om några år ha den som ett minne. Det minne som jag själv saknar. Ja så är det.