Min man säger inga fler barn. Nu måste vi ha tid att jobba, eller inte nu, men sen och ägna oss åt våra intressen. Hallå intressen vilka var det nu ni var??? Bio gick jag mycket på och när jag växte upp också en hel del på teater. I Haparanda. Där var det lätt att överblicka utbudet. Det är det inte här. Böcker, det har jag alltid läst, men det jobbar jag också med. Fast en sak ska jag verkligen tänka att jag en dag ska göra bara för att ingen någonsin skulle tro att jag någonsin skulle kunna. Springa maraton. Fast hur troligt är det? Fast jag tror på det ett tag till i alla fall.
Vad jag vill säga. Jag vet inte. Kanske få folk att förstå att man vill olika. Till exempel får jag verkligen välja oordning, kaos, trötthet för att ha det här livet. Jag kan inte hålla ordning i ett hus. Det går inte och särskilt inte när vi är så många. Men det är värt det för mig. Fast ibland, som igår, när jag gick och fotade vårat fullständigt urstökiga hus tänkte jag att nu får jag väl skärpa mig, så här kan det inte se ut. Men jag har bara tänkt tanken så måste jag laga mat eller bära bäbisar eller oftast båda. Jag hoppas, även om jag redan nu inte är så bra på det, att jag kan acceptera om mina barn väljer en bana eller en riktning i livet som jag aldrig skulle ha valt. Dom är inte jag. När en nära anhörig till mig är här så skulle hon vilja förändra så mycket. Och det går inte. Hon är inte jag. Hon skulle också behöva acceptera.
Kanske att jag ska försöka, ännu mer än vad jag har gjort tidigare, helt ärligt visa vem jag är. Det borde inte vara så farligt. Att sluta skämmas och bortförklara.
3 kommentarer:
Fina kloka tankar. Jag vill mycket mer än jag hinner. SÅ jag borde prioritera. En av de saker som jag gör, men kanske inte borde (för att hinna allt annat jag vill) är att städa. Och faktiskt så kan jag skämmas lite om vi har för mycket ordning, för det är lite dumt och kan stressa andra. Men jag mår bäst när det är städad, även om det egentligen är slöseri med tid eftersom det blir dammigt och stökigt på nolltid igen. Så jag kunde nog städa hemma på heltid om jag ville.
Men då skulle jag ju inte hinna allt annat jag vill.
JAg kan skicka ljusstaken till dig. Är det gamla adressen fortfarande?
KRAM
PS: JAg gillar hur du skriver. Läser med intresse om familjelivet. Känner igen en del, även om vi bara har hälften så stor barnaskara. DS
Du är du. Jag är jag.
Du vill det. Jag vill nåt annat.
MEN jag vill veta VARFÖR du valde ditt. Liksom.
Det är ju DET som är det intressanta!
Vilka vägar vi valt. Varför vi valt just dem. Hur blev det? Trivs du? Skulle du valt nåt annat om du fick backa tillbaks bandet? Vad har du lärt dig?
SKITINTRESSANT.
Tycker JAG. Då. Liksom.
Vardagsnörd är jag nog.
Älskar att kika in hos andra och se hur de har det, hur de överlever/funderar/älskar/skapar...
Din blogg är en av mina favoriter, ska du veta. Ödmjuk, men ändå liksom "samvetspockande".
Tvingar mig själv till självrannskan ibland.
ÄNNU mera favorit blev den dock när du började att lägga upp BILDER av din vardag, dina kära, dina ögonblick...din vardag!
Tack för det.
Tack för att du har modet att berätta om dina svajiga tankar (känner SÅ mycket igen dem...), och ditt ifrågasättande om vad som egentligen är rätt & fel tänkt...
Tål att tänkas på - nåt vi alla borde ta oss tiden till.
Vet inte hur jag ska avsluta denna kommentar, bara...
...
- God fortsättning, kanske?
Kram!
/Mynta
Hej Maria
Tänk att man alltid kan skämmas över saker. Jag skäms för att vi har för stökigt och du för att du har för mycket ordning. Nu borde vi sluta skämmas. Adressen är samma till första febuari åtminstone. Åh så roligt med ljusstaken. Jag tycker att den är så fin. Vad roligt att du tycker om det jag skriver. Många varma kramar Maria
Hej Mynta
Vilken bra kommentar. Och jag blev varm av den och samtidigt glad över att du vill att jag skriver mer om varför. Så roligt att du läser här och att det berör dig. Så spännande och viktigt det du skriver. Jag funderar så mycket på sånt, men har väl egentligen inte kommit fram till något svar. Fast jag har en del tankar om det. Det ska jag skriva om. Det vill jag. Jag är också en vardagsnörd. Vilket bra ord. Bloggarna har gjort att man har möjlighet att vara det på ett annat sätt än tidigare. Nu får man verkligen kika in hos andra. Och fundera. Och bli inspirerad. Och fundersam. Och allt möjligt. Nu kommer det att vara mer bilder här i fortsättningen. jag tycker ju själv så mycket om att se andras bilder.Ja jag vet inte vad jag ska säga. Bara tack och kram Maria
Skicka en kommentar