Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag tyckte jag verkligen var extremt fjantigt länge. Jag stod liksom över sånt krafs, men vad händer? Jo för 9 år sedan promenerade jag och min man mot förlossningen en söndagmorgon vid sjutiden. Värkarna hade satt igång och det var väldigt likt första gången, men något intensivare. 11.30 föddes hon söndagen den 14 februari, min förstfödda dotter. På väg till förlossningen säger min man att det nog är en pojke ändå. Men, säger jag, du kan ju inte ändra dig nu. Jag trodde själv att det skulle bli en pojke, men han hade hela tiden trott på en flicka. Man ändrar sig inte då, så där hastigt och lustigt. Han fick snällt ta tillbaka det och så kunde vi fortsätta promenaden.

Och det blev en flicka. Hon föddes på en söndag och det tyckte jag var roligt och magiskt för det gjorde vår förste son också. Och så känns det lite magiskt med söndagsbarn när man har läst Maria Gripe när man var liten. Det som förvånade mig sedan var att nästan allasom vi mötte när vi sa vilket datum det var som hon kom: Åh hon föddes på alla hjärtans dag. Alla visste vilket datum det var, förutom vi, tror jag. Men nu fullkomligt frossar vi i hjärtan på alla hjärtans dag. Man kan ju ändra sig. Och för oss har ju faktiskt alla hjärtans dag en alldeles särskild betydelse.