lördag 23 februari 2008

Fler bullar eller syskon...


Det var jätte fint väder idag. Man såg folk promenera förbi huset hela dagen. Jag gick knappt ut, jo förresten till soptunnan, till snöhögen en liten tur och vände och till bilen två gånger för att vara exakt. Jag skäms lite men bara för mig själv, men jag var trött och min man är bortrest och jag kan inte bara lämna alla och gå ut på en promenad. Så jag tittade istället ut på alla andra människor som gjorde så mycket av den här dagen.

Men jag har bakat bullar idag. Jag lärde mig det för kanske två år sedan. Hade sedan tidigare ett misslyckat bullbak i högstadieåldern bakom mig, så där för 20 år sedan. Jag bakade stenhårda bullar som inte jäste och fick slänga alla och efter det bakade jag inte bullar mer. Jag gillar inte att baka alls egentligen så särskilt mycket. Iallafall inget som är det minsta komplicerat. Och det visste jag ju att bullar var. Och det gjorde inget för min man bakade (bakar) goda och vi klarade oss. Men så för två år sedan provade jag igen och det gick. Men vi är ju så många i familjen så de bullar som vi äter när de är nybakade + någon kompis som hjälper till resulterar i en massa tomma bullpapper och väldigt få att frysa in. Då kom jag på vad lyxigt jag och min ende bror hade det för där räckte bullarna länge, men vad jag längtade efter fler syskon. Undra om mina barn längtar efter fler bullar istället?

3 kommentarer:

Maria sa...

Hej Maria!
Eftersom dina barn verkar få äta ganska många bullar så behöver de säkert inte längta efter fler. Syskon är man nog mer tacksam över, men kanske extra mycket när man blir äldre. Speciellt nu när jag förlorat ett, sådan tur att vi ändå är tre kvar. Jag hade känt mig ännu mera ensam annars.
Ha´en bra söndag! Här snöar det hur mycket som helst!

Selmas småprat sa...

Va goda dom såg ut!

Maria sa...

hej
Vad bra att de fick tillräckligt med bullar. Jag längtade tokmycket efter fler syskon när jag var liten. Jag ville att huset skulle vara fullt av folk. Det är verkligen tur för er att ni är tre kvar även om saknaden förstås alltid finnns kvar.

Hej
Barnen gillade de men jag var tät i näsan och kände inte riktigt hur de smakade, men åtgången tyder på att de var goda.