Om snor och sånt

På tisdagar då måste man vara pigg, iallafall om man bor i den här familjen. Helst redan när man stiger upp klockan halv sju och sedan hela dagen för då händer allt. Men jag är ju jätte förkyld och det är snor överallt till och med uppe i pannan känns det som. Och jag vet inte om jag orkar mer ikväll. Men jag måste egentligen läsa lite mer på sagan jag ska berätta imorgon. Såna här dagar, när någonting händer hela tiden och man måste planera i minsta detalj för att få det att gå ihop, då riktigt känner jag hur hela kroppen protesterar.

Men så på fiollektionen, som var precis efter innebandyträningen och precis den tiden vi brukar äta middag på, fick tre av mina barn följa med, för den fjärde hade ridning och åkte med en annan familj och min man jobbade till nio. Vi hoppade helt enkelt över middagen och köpte varsin macka och yoghurt i fiket på skolan där vi spelar fiol. Jag trodde inte man fick göra sånt, att alla skulle skrika av hunger, men det gick hur bra som helst. De fikade bara lite extra innan de gick och la sig. Men iallafall in på fiollektionen kom en pappa med två små barn, alldeles svettig och rödblossig och han är alltid lite sen, lite andfådd och lite stressad. Och plötsligt kände jag att jag har det ganska enkelt för mina barn är faktiskt lite större nu. De satt helt lugnt och läste alla tre under hela min 40 minuters långa fiollektion. Jag fick lite perspektiv och det behövde jag idag. Och det enda jobbiga just nu är egentligen är det här himla snoret som har ockuperat mig.