Fest

Familjen är återförenad och det ville tvillingarna fira ordentligt med en riktig fest. Förutom middagen som vi mer stod för så har det anordnats både det ena och det andra, men nu tror jag att festen är över.


Vi fick köpa biljetter som sedan revs vid ingången och sedan blev det dans, efter dansen blev det Limbo, efter Limbon blev det Musikstopp och efter Musikstoppet blev det Popcornspip som nog aldrig hade behövt ta slut om inte två trötta föräldrar tillslut drog sig ur.

Och det är fredag och jag är jätte trött nu men lite smånöjd ändå för nu kan jag göra någon alldeles egen grej i helgen. Till och med en promenad känns som värsta lyxen nu efter en vecka när jag verkligen har hållit i alla trådar och inte har kunnat lämna barnen ensamma. Jag såg en som åkte längdskidor idag och jag tänkte att det har ju inte jag kunnat göra på en hel vecka. Hur kunde jag tänka så? Det gör jag ju högst några gånger per år. Man kan få längtan efter konstiga saker när man verkligen inte kan göra det.

Men jag kanske drar på mig pjäxorna i morgonbitti hur tidigt som helst, man kan helt enkelt inte veta. Fast det är väl kanske som när man planerar allt man ska göra, fast inte idag imorgon kanske. Man hinner så mycket imorgon men så lite idag.