Nu har resenärerna kommit hem. Jag tycker att jag har jobbat som en dåre och ändå har kaoset varit totalt hela tiden. När ett kaos undanröjts så har nästa kaos uppstått i ett annat rum. Det värsta jag vet med att vara ensam är dom där tidiga mornarna när man ska göra frukost och sena kvällarna när man ska plocka undan (försöka i alla fall), släcka alla lampor, kolla alla plattor, kolla alla dörrar. Jag är som bäst mellan frukost och kvällning. Inte bra varken i början eller på slutet.
Jag är så glad över den hjälp jag har fått. Jag har ingen mamma som kommer och hjälper i såna här lägen. Vi bor långt i från varandra och så har vi inte riktigt lyckats få till ett sånt samarbete. Men nu idag så följde en kompis och hennes barn med på badet, Hon tog med lunch och hjälpte till. Jag blir så glad. Och igår kom grannen in och vi pratade. Kaoset runt om oss växte, men vi pratade. Det behövde jag. Prata.
3 kommentarer:
Visst vet du att du skriver väldigt fint =) !
Det känns nästan som om man får vara med där hemma hos er. Det skulle jag gärna vara, det verkar trevligt.
Det är bra med vänner och grannar!
Ha det bra!
Vad trevligt att ni är samlade igen!
Skönt att dela på familjen ibland så man får längta lite, tror jag kan vara bra.
Ha det bra!
Kram, Karin
Tack Pia. Jag blir så glad!!!!
Hej
Ja det är bra att längta och dom verkar ha haft det så bra i Stockholm. Krama Maria
Skicka en kommentar