Trasig

Igår slog jag sönder en glaskula som har hängt i vårat köksfönster i flera år. Jag hittade äntligen min favoritpåskgumma och skulle hänga upp henne och ta ner kulan och så liksom bara halkade den ur handen. Skit, ropade jag. Och sen kände jag mig lättad. Varför, tänkte jag då. Min man sa att han hörde att jag inte lät ledsen så han trodde att jag tagit sönder någon av hans grejer. Hans och hans, vi har väl det mesta tillsammans. Men kanske ursprungs hans. Men så var det ju inte. Den där kulan köpte jag tillsammans med en annan kula som hänger i fönstret bredvid alldeles själv för flera år sedan. Men egentligen har jag bara gillat den där andra kulan som fortfarande är hel. Men som det är med grejer så kan jag ju inte skilja mig från nästan nått.

Så jag tror att det var därför jag blev lite glad. Så nu ska jag fundera över vad jag kanske kan ge bort utan att jag först måste slå sönder det. Det kanske finns en hel del grejer här hemma som jag inte älskar jätte mycket. Och så kanske vi kan hitta sånt vi verkligen behöver lite lättare. Fast det där med att rensa tar ju sån tid.