måste vispas hela tiden i vårat hus just nu. Massa fika och en massa våfflor och så det underbara godiset. Så idag sprang jag för första gången på länge. Jag och träning är ju en jobbig kombination. Tränade aldrig förrän för kanske fyra år sedan när jag började och faktiskt inte slutade förrän jag väntade Majken och Ester. Trodde nog att jag skulle kunna springa en bit in i graviditeten, men det var helt omöjligt. Mådde illa och var så trött.Men jag kan ju springa fortfarande. Jag kan men det går sakta, sakta. Framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar