Mina stora flickor har varit ensamma på stan idag. Eller ensamma och ensamma. Jag var som bakjour och blev kallad på ganska fort då fiket där dom skulle äta macka hade försvunnit eller stängt kanske det heter. Ja så var vi tillsammans ett tag och åt lite och sedan fortsatte dom sin egna lilla stadstur.
Signe med sår under näsan och gräs på sin toppluva och Ella med en blå basker som är lite för liten. Tänk att två stycken helt vanliga barn kan vara så fina och mina. Så där på håll blir dom som ännu mer fantastiska.
Sedan kom min man med bäbisarna ner på stan och vi tog en kopp kaffe och väntade på stortjejerna. Vi blev lite kaffelatte föräldrar för ett ögonblick fast kaffe latte var för dyrt så det blev vanligt kaffe. Sedan kom dom och vi åkte till min mans jobb och tittade i Esters öra för vi fick för oss att det var infekterat men det var det inte.
Så blev det kväll och någon skulle på bio och en annan till en kompis och en tredje skulle se Harry Potter hos en annan kompis. Åh alla ska hit och dit. Hela tiden.
3 kommentarer:
Vad härligt och märkvärdigt med så stora barn!
Min äldsta är åtta och vi pratar och pratar om komplicerade saker.
Om ögat, immunförsvaret och blodet senast.
Han vill veta allt och jag vet ju inte allt. Då försöker vi tillsammans ta reda på det.
Det är underbart med stora barn också.
Känner som du "tänk, de är så fina och MINA. Vilken grej!"
Kram!
Ja, det är en härlig känsla när barnen helt plötsligt - Vips - blir självständiga - och stora!
Jag minns när äldsta en dag sa att han ville gå ner på Biblioteket själv. Det kändes bra i hjärtat. Eller när de helt plötsligt är så stora att de kan gå på Badis själva =) Eller bara det att de kan åka knappliften själv i slalombacken.
Man känner sig stolt!
Jo, hit och dit känner man igen =) Även om vi är lite bortskämda med att det mesta finns inom promenadavstånd.
Ha en bra vecka!
Hej Karin
Jag tycker att allt sånt där är svårt. Olika länder. Var ligger det berget? Om solen, månen och universum. Svårt, svårt. Vad bra att du tar dig tid att svara. Kram
Hej Pia
Ja det är härligt. Man blir stolt av att se vad dom klarar av. VAd härligt med allt på gångavstånd.
Kram Maria
Skicka en kommentar