Plötsligt var det basketfinal med min äldste son J, tränaren hade glömt att informera om det och ringde ihop ett lag ungefär 45 minuter innan det började. Jag fick lägga alla uteplaner på hyllan för min man var och hade storstädning på dagis. Vi ilade istället iväg till baskethallen. De fick ihop 5 stycken till laget och de skulle vara 5 på plan så det fanns ingen avbytare. Det andra laget var dubbelt så många så det såg ut som David mot Goliat när de stod uppradade. Okej, idrott tycker jag är så där lagom kul, men det här var hur roligt som helst. Det var så spännande och de slet som djur. Tillslut vann de med ett poäng och egentligen för att de hade tur och de andra lite otur, men glada blev de. Och deras tränare är världens lugnaste och som uppmuntrar att de spelar rent spel utan minsta foul. Det här är idrott för barn när det är som bäst. Och så köpte han fika till pojkarna efteråt.
Men roligast är ju om alla kan vinna, så tycker jag ändå, för några i det andra laget grät när de kom tvåa och då gjorde det lite ont i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar