Min kompis tycker så mycket om Sara Lidmans böcker så idag gick vi på en tre timmars lång hyllningsstund för henne. Själv har jag inte läst något av henne, bara börjat på en bok som jag sedan lade bort. Lena Granhagen läste texter ur hennes böcker, olika forskare berättade om hennes böcker och teman i böckerna, ja allt och jag blev bara mer och mer överväldigad.
Mot slutet berättade en man som hette Ulph Nyström om sitt förhållande till henne. Han hade suttit i Jörn, en liten, liten ort i Västerbottens inland som 16-åring och han visste allt om längtan, längtan efter något annat. Föräldrarna var inte hemma och det var kväll. Då ser han två böcker av Sara Lidman ligga framme och han börjar läsa. Det mest spännade som hände i Jörn på den tiden, för 27 år sedan, var att vänta på tåget som kanske skulle komma om tre timmar eller kanske senare. Men så började han läsa och det handlade om där han bodde och plötsligt så såg han så mycket mer, hur även Jörn kunde vara i universums mitt, han fäste blicken på det han hade runt omkring sig och såg som för första gången.
Det är svårt att beskriva när man har upplevt något som idag, när egentligen bara folk har pratat och pratat, men ibland så landar orden man hör så rätt i hjärtat på något vis. När jag satt där och var ömsom glad och ömsom ledsen så kom jag på mig själv att tänka hur jag ska behålla känslan sen när jag har kommit hem. Det är det som är det svåra. Man kommer hem och det mesta är sig likt, men bara att få inspiration och kraft räcker faktiskt en bit på väg.
När han berättade hur Sara Lidmans böcker fullständigt förändrade hans liv som 16-åring kom jag att tänka på en bok som kanske inte förändrade mitt liv, men som gjorde mig lite stoltare över mina rötter och min hembygd och fick mig att se nästan som för första gången. Och jag läste den om och om igen. Sedan, några år senare blev den här författare jättekänd för boken Populärmusik från Vittula, men för mig är fortfarande den här boken, Med rötter häruppe, bäst. Det är en intervjubok med människor från Tornedalen, främst Pajala.
Men nu, så fort jag kan, ska jag börja med en av Sara Lidmans böcker, och det blir Lifsens rot för den tyckte min kompis att man ska börja med, för sen vill man bara läsa mer.
3 kommentarer:
ja universums mitt är där man befinner sig så är det för mig eller jag försöker ha det som å tanke och jobba mig utifrån det :)
Den boken läste och tyckte jag också om. Min fd svärmor var ju en av de medverkande... Har för mig jag har boken men har inte sett den på många år när jag tänker efter.
/Johanna
Hej
Ja, tänk vad fantastikst om man försöker tänka så.
Hej johanna
Just det hon är ju med. Jag fick leta länge i bokhyllan efter min för den är ganska så tunn och grå.
Skicka en kommentar