Jag är ensam inne i huset, det är jag nästan aldrig. En konstig, men ganska härlig känsla, men inne i huvudet snurrar tankarna på vad jag ska göra när jag är helt ensam hemma. Så sätter jag mig här, men det behöver kanske inte vara fel. Förresten är barnen väldigt nära, de leker ute i snön på gården för nu finns det snö, äntligen. Så ensamstunden kan bli ganska kort.
Ikväll borde jag göra något som att gå på bio eller Folkmusikfestival. Just nu vill jag, men jag kan ändra mig och tycka att jag mycket hellre äter lördagsgodis, läser och är hemma precis som alla lördagar. Varför är det där steget ut, utanför hemmet, så långt ibland?
5 kommentarer:
Att vara ensam i huset är en oerhörd lyx. Plötsligt hör man hur kylen brummar, hur väggar knäpper...
Det är nästan svårt att bestämma sig för vad man vill göra, utbudet känns oändligt. Jag är en riktig hemmagris som liksom knappt funderar på att ta mig ut en lördagkväll. Men jag har ju inte alltid varit sån, så det är ju familjelivet som stått för den förändringen. Att göra nåt som alla har glädje av är till synes omöjligt. Men hemma är alla nöjda och pysslar på med sitt. Så lördagkvällar känner jag en stor frid. Hemma. Är nästan snål om dem!
Hej
Ja det är en verklig lyx att vara ensam hemma, men för mig en väldigt sällsynt lyx. Det kanske är så att det är svårt att göra något som alla gillar. Bara för några år sedan var det mycket enklare, men nu vill alla olika.
Jag tycker också att det är en stor frid på lördagar. Vilken bra beskrivning
Hej Maria!
Ensamma stunder är sällsynta för mig...tror nästan att jag aldrig har dem, men någon gång så!!
Och lördagkvällar..ikväll är jag bjuden på tjejfest, men Marcus kommer hem lite sent från sin jaktresa i fjällen så kanske blir jag hemma i soffan framför melodifestivalen istället! Men borde gå på festen (eller fest och fest - middag kanske jag ska säga)eftersom det inte är så ofta det är någon fest som man kan gå på...
Roligt att få se dina böcker! Barnböckerna jag köpt är en Lassemajas detektivbyrå och en av Pija Lindenbaum..."säjer hunden?" som lilla A älskar!
Jag har accepterat att jag är en hemmamänniska och då behöver jag inte ens fundera på huruvida jag ska "ut i svängen" eller ej, men innan dess kände man sej bara som en "tråkig" människa, nu kan jag enbart koppla av.....
Hej Maria
Nä jag är heller nästan aldrig ensam, därför blir jag alldeles stirrig när det någongång händer. Lassemaja är en så bra inkörsport in i läsningen. Alla barn gillar de, tror jag. Och Pija är min idol.
Hej Selma
Jag har nog också accepterat att jag är en hemmamänniska fast jag vill ta mig iväg på bio och restaurang någon gång ibland.
Skicka en kommentar