Skidutflykten blev av i går även om barnen var lite dagen efter. Och nu så var det dags att handla presenter igen. Det är jag inte alls sugen på, men nu har vi två här hemma som blir 6 om några dagar och så blir grannen 50. Jag känner en enorm köptrötthet så här efter jul. Ändå hade vi handlat mindre julklappar än vi brukade. Det blev faktiskt lagom för första gången i år. Han som snart är 6 och som var den enda av barnen som inte hade skrivit någon önskelista och inte heller uttalat en enda önskan, sa efter ett tag på julafton, att nu räcker det. Var kommer han ifrån? Jag hoppas att hans inställning ska sprida sig här hemma.
Och nu ska han och hans syster fylla år och det känns som att vi inte längre har några småbarn. Tiden med de har verkligen rusat iväg. Jag tror att det går dubbelt så fort när man får två på samma gång och så hade vi ju en 4 -åring och en 3-åring hemma. Jag hade inget fast jobb och fick tidigt gå in och jobba på kvällarna och min man hade också precis börjat att jobba. När de två äldsta kom var vi båda studenter och läget var ett helt annat. Fast vi har jobbat deltid båda två under de här åren så känner jag ändå att jag skulle velat haft ännu mer tid. Det är ju lätt att vara efterklok, men jag önskar att tiden med barnen inte ska stökas undan. Ibland känns det som att det finns en sån inställning i samhället att allt är bråttom. Det är bråttom att jobba och samla pensionspoäng från det att man gått ut skolan. Det var en man som ringde från banken och ville boka en sån där pensionsträff med mig för ett år sedan ungefär. Ja, det går väl bra, sa jag. Det var en fredageftermiddag som vi skulle träffas för då är jag ledig. Men ju mer jag tänkte på det desto mer irriterad blev jag. Är det verkligen det jag ska ägna min lediga halvdag åt? Jag ställde in träffen. Jag vet att man borde, men samtidigt kan jag inte ordna allt nu som småbarnsförälder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar