lördag 12 januari 2008

Innan, under och efter barnkalaset


Ett barnkalas har klarats av. Familjen ligger just nu utslagen i olika soffor, puffar och golv. 11 barn mellan 4 och 6 år plus våra egna tvillingar, storasyster och hennes kompis, storebror och hans kompis, min man och jag var här samtidigt. Vi försökte leka någon lek men hälften tittade på, någon grät och många skrek. Det är svårt att leka lekar på barnkalas tycker vi. En lek går alltid hem bland nästan de flesta och det är när de får dansa hur de vill till musik och stå alldeles stilla när musiken tystnar. Den leken kräver minimalt med instruktioner och det är väldigt bra eftersom det är svårt att göra sig hörd. Men ingen får åka ut, det vill helst storasyskonen att någon ska göra. De tycker det är bra om det blir lite tävling, men det slutade vi med för några år sedan, för då började den som åkte ut först att gråta. Man(vi) vill helst inte att så många ska gråta på barnkalas. Men någon tår spilldes idag också, tyvärr.

Ett utropstecken var att nästan alla gillade tårtan. En kille sa att det var nog nästan den godaste han ätit. Annars brukar vi slänga minst ett ganska stort gäng med halvätna tårtbitar, halvätna bullar och annat som inte riktigt hinns med att stoppas i munnen. Nu satt de en riktigt lång stund och mumsade tårta och chokladbollar. De är nästan som finast när de sitter på var sin stol och konverserar lite om stort och smått. För så fort någon reser sig drar det igång, men sen blir det lite stillsamt igen när godispåsarna fiskas fram på slutet. Lugnet lägger sig och någon slags stillsam lek tar vid. Och sedan var det slut och födelsedagsbarnen var ganska nöjda över att alla hade gått och de äntligen fick börja kolla in alla presenterna.

En riktigt bra sak med det här kalaset var att vi nog var klara i tid, vi hade till och med en kvart tillgodo och det har aldrig hänt. Jag är en riktig tidsoptimist och sedan brukar jag börja må riktigt dåligt när jag inser att vi inte kommer att hinna och hela huset är upp och ner. Men något sätt har vi väl alltid hunnit, men med andan i halsen och några hårda ord till varandra om varför vi inte började tidigare, men idag blev det inte så. Alltid något kanske. Och igår höll storebror och hans kompis på att blåsa ballonger till kalaset en hel dag i förväg. Men även om en del luft hade åkt ut till idag så kändes det jätte bra. Det kändes som att vi är en familj som förbereder saker och har koll på läget.

4 kommentarer:

Maria sa...

Nästa helg är det kalasdax i det här huset (sjuåring)...känner verkligen igen din beskrivning av hur det är på barnkalas. Min skräck är att det ofta blir dötid då alla fikat, lekarna är slut och ingen vet vad de ska göra...innan godiset har delats ut. Ofta är de ju för många för att spontanlek riktigt ska komma igång...Men att dela ut godispåsarna lite tidigare kan ju då vara räddningen...

Maria sa...

hej
Ja det är så himla svårt med barnkalas. Det är verkligen en konst. Kan man bli bra på det?

Persilja sa...

Barnkalas...kanske borde jag skriva en bok om det för jag har haft MÅÅÅÅNGA!!! I början var jag fruktansvärt ambitiös men efter att ha haft många har jag blivit mer och mer "let go" inför kalas. Städar knappt, förbereder knappt, och det blir ändå bra kalas. Det är tråkigt när man förberett sig och barnen säger "jag vill inte vara med". Då blir jag sur...
Jag har haft många skattjakter med karta, för mina barn älskar det men det är alltid nåt barn som "inte ska va med" för att det är tråååkigt och så smittar det av sig på fler. Har jag inte planerat några lekar så är det ingen som kan säga blä...
Bästa kalasen har dock varit haloweenpartyna då vi byggt upp spök och monstervandringar och så sist i kedjan sitter "en till" docka som ser ut som ett monster och så ska barnet ta en godispåse ur en korg vid dockans fötter och så rööör sig dockan och så gallskriker barnet och efteråt var ingen rädd men ooo så skoj det var...
Kul att se matplatsen! Ser en rödvitrandig matta jag oxå har och en grön vaxduk jag oxå har. Och så har ni lilla åland stolar. Avundsjuk!!!!!!
Kul med håret-jag borstar ALDRIG håret heller!
Händer kankse en gång per år.

Maria sa...

Hej persilja
Skriv den boken, det är många som vill läsa den. Det där ska jag verkligen ta till mig att inte förbereda lekar, för det blir verkligen inte bra. Igår lyssnade ingen, de var helt vilda när vi skulle ge instruktioner. För oss igår var det nästan alla tjejer som sa: Jag vill inte vara med. Det kanske får bli ett halloweenparty nästa gång. Det lät ju jätte kul. Jag har sett den där prickiga hos dig i köket, den är ju så fin. Lilla Åland har vi två av, köpta när de reade här i stan och då sa vi att sen köper vi en per år. Men det blev inte riktigt så, men jag vill fortfarande ha fler. De står så stadigt på något vis.