torsdag 31 januari 2008

När jag diskade jasminris

I går gick det riktigt snett. Min man har rest bort igen och bara det är konstigt. Aldrig tidigare har han varit borta så mycket som under den här tiden jag har haft den här bloggen. Hur hänger det ihop egentligen? Och då hade jag glömt att vi var jour på dagis igår och det är sällan man måste rycka in, men det behövde man igår. Vi skulle diska hela dagens disk på dagis. Aldrig kunde jag föreställa mig hur mycket det var. Jag och barnen var där tillsammans och diskade i två timmar. De hade ätit jasminris och det satt verkligen fast och det fastnade också på kläder, golv, diskbänk, ja överallt. Strumporna var fulla av jasminris när vi kom hem.

Halvnio var vi hemma, helt toktrötta, men vi skulle iallafall fika innan vi och la oss. Men när vi klivit ur bilen råkade min dotter komma åt någonting på dörren så den gick inte att stänga. Hur man än gjorde så gick den inte att stänga. Och ändå är bilen alldeles ny, vi har haft den i två veckor. Tillslut bara grät jag och ringde till min man i Piteå som satt på någon middag för man hörde glada, skålande och sjungande människor i bakgrunden som säkert inte diskat i två timmar, som säkert inte har ont i halsen, som säkert inte har fyra barn som borde gå och lägga sig nu, som säkert inte alldeles nyss har köpt en nästan ny bil som nu står med öppen dörr som inte går att stänga. Jag ville vara liten och bli omhändertagen. Det blev jag nästan av en granne som höll på med dörren i nästan en timme. Efter en halvtimme gick inte heller andra dörren att stänga, men efter ungefär en timme kunde vi stänga båda. Fråga mig inte hur. Och då var klockan tio och alla sov utom jag. Då drack jag en kopp oboj och det var riktigt länge sedan och så tänkte jag att aldrig att jag går och jobbar imorgon, men det gjorde jag så klart. Det var ju bara ett tomt hot mot någon som kanske lyssnade just då.

4 kommentarer:

Maria sa...

Jag känner igen mig! Min käre man jobbar ju borta mycket. Ibland vill man vara lägga sig ner och bli omhändertagen. Det är ofta så att saker och ting bänglar extra mycket när man är ensam med allt. Och då har vi ju två GAMLA bilar också...

Maria sa...

Hej
Ja nu har vi ju satsat på en nätan riktigt ny bil tillslut men den har ju så många finesser. Plötsligt är en lampa tänd och jag förstår inte vilken knapp jag ska trycka på för att släcka den. Allt har för- och nackdelar.

Anonym sa...

det händer väl aldrig så många oförytsedda händelser som när man är ensam med barnen och så trött utöver det?

Heja du och massor av styrkekramar!

Kram,
AnnaSv

Selmas småprat sa...

Jag känner verkligen igen mig, eftersom jag är ensamstående med 2 barn, hus och bil, det känns ofta som om jag trippar på tå för att inget ska gå sönder eller krångla, för att inte tala om det här med snön som ska skottas!Nåja man tar en dag i sänder.............