söndag 6 januari 2008

I hennes rum


I min dotters rum är ofta allting upp och ner. Böckerna hon har i bokhyllan använder hon för att bygga stall till hästarna. Kläderna i garderoben använder hon som täcken till dockorna. Dockhusmöblerna är aldrig i dockhuset utan utanför och i de bor olika figurer, just nu hennes pet-shopar. Och plötsligt har man trampat sönder någon fin liten stol. Hon byter kläder ganska ofta också som ligger på golvet, i fåtöljen och lite varstans och det går inte riktigt att veta vad som är rent och vad som är smutsigt. Häromdagen frågade hon om jag visste hur många små porslinsfigurer och andra prydnadssaker som bodde i hennes rum. Jag svarade 55, men tänkte att riktigt så många kan det väl ändå inte vara. Men det var inte 55 det var 112 stycken. Och de kommer från mig när jag var liten, från Myrornas, från loppisar, från min gamla faster, ja från överallt. Vi får absolut inte rensa, säger hon i allafall. Och jag känner att jag blir irriterad på alla grejer, på att hon använder flera kläder samtidigt, på att allt är överallt. Men i nästa sekund tänker jag att hon är precis som jag när jag var liten, precis.

6 kommentarer:

Lisa sa...

Åh, vilken underbar, underbar liten människa, hoppas att hon kommer att vara lika kreativ då hon blir stor!

Maria sa...

Hej Lisa
Tack vilken fin kommentar. Jag ska aldrig mer tänka negativa tankar om hennes kreativa rum

Maria sa...

..och så är hon kanske släkt med min dotter...hon är ju precis likadan...eller är det åldern kanske...

Persilja sa...

Min dotter (7 år) har en miljooon skaer i sitt rum och ajg får inte rensa en endaste sak. Oftast är det så stökigt så stökigt så att jag inte orkar gå in där. Hon sover fortfarande i vårt sovrum så rummet är verkligen bara ett lekrum. Överallt står såna där installationer som du skriver om, böcker som är ett hus, kläder som är täcken, klackiskor som är båtar osv osv osv
Näää, vi måste nog blunda och låta det vara för det är ju egentligen alldeles alldeles underbart!!!!
Vilken underbar berättelse förrestem, om tvillingarna!
Det verkar mysigt med tvillingar men jag kan förstå hur jobbigt det är för föräldrar. Mina barn är s.k pseudotvillingar (nära varann i ålder) och det är ju nog jobbigt. Jag fick mina fyra på 6 år. Rätt tufft. Men det har jag förträngt.
Tänk, visst glömmer man allt det jobbiga fort???
Kram!
P

Maria sa...

Hej Persilja
Ja man glömmer verkligen jätte fort och nu ångrar jag mig att jag inte njöt mer. Jag glömmer helt bort hur jobbigt det kunde vara. Jag minns bara när det var så där extremt jobbigt när alla fyra hade vattkoppor samtidigt. Men vardagen kommer jag inte alls ihåg att den skulle ha varit jobbig. Min dotters rum ser jag i ett helt annat ljus nu. Det är egentligen ett kreativt kaos! Kram Maria

Anonym sa...

Åh, jag som tänkte på dig när jag läste etta. Speciellt det med kläderna som ligger överallt.
Kram/Johanna