tisdag 1 januari 2008

Vad jag gjorde, inte gjorde och alltid gör

En liten sammanfattning över 2007.

För första gången har jag sprungit ett helt år. Det har varit tungt, särskilt nu på slutet i halkan och mörkret, men jag har ändå fortsatt. Det tyder på, vågar nästan inte uttala ordet, men det kan eventuellt kanske tyda på att jag har blivit en löpare.

Kan fortfarande inte lämna in DVD- filmer i tid. Sist fick vi betala hur mycket som helst. Vi bestämde oss för glömma siffran, skammen, ja allt. Låneböcker går det bättre med sedan jag själv blev personal.

Vi har fjällvandrat i Abisko. Det var andra gången i mitt liv som jag fjällvandrade och första gången i barnens liv. Jag blir glad när jag försöker ge barnet något som jag egentligen inte kan och inte vet något om men som jag så gärna vill att de ska ha med sig.

Vet fortfarande inte egentligen var jag vill bo och vad jag vill jobba med. Men här bor jag i alla fall tillsammans med en snabbväxande Poppel som snart tar över allt.

Jag har skaffat mobiltelefon fast jag inte hade tänkt ha det någonsin. Jag hade en idé om att jag skulle leva livet utan. Fortfarande är det nästan bara min man och min son som kan numret och det känns bra. Vad som är än värre är att min son fick mobiltelefon fast jag inte på några villkor ville det. Jag spjärnade emot, men han grät och sa att alla andra har. Vi försökte ändå säga nej, men vi vek oss tillslut.

Fick iväg julkort för första gången på, jag tror, 10 år.

Jag hade bestämt för att vi skulle äta väldigt lite rött kött och mycket annat nyttigt istället, som fisk och vegetariskt. Det gick inte riktigt så bra. Fler bra recept som alla barnen gillar behövs.

Tycker fortfarande att det är jobbigt när barnen ska sova över hos kompisar. Jag skulle vilja fråga om de har brandvarnare, men jag får inte för min man.

Deltog i ett millopp för första gången och blev nästan sist. Men det gjorde inget tyckte jag. Som man brukar säga till barn, att det är huvudsaken att de är med och inte hur det går. Lite så var det för mig.

Jag var på bokmässa i Göteborg. Jag var hemifrån i fyra dagar och jag flög. Det kanske låter knäppt att jag inte har varit ifrån familjen så länge sedan jag fick barn, men det har jag inte. På hemvägen säger piloten att planet är för tungt och som laxen på löken eller löken på laxen (jag är väldigt dålig på ordstäv) att de flesta väskor var kvar i Göteborg. Jag tänker att han gärna får slänga ut alla väskor bara jag får komma hem.

Vi umgicks verkligen alldeles för lite med folk.

Jag har köpt tyger i många år. Men jag har knappt sytt någonting alls. Och jag är verkligen inte bra på att sy. Men jag glömmer det när jag ser något fint tyg. Men nu har jag sytt två grejer på bara ett par månader. Och jag tänker att det kanske bara är början. Jag har bestämt mig för att det bara är början.

Nu vill inte barnen att jag ska sitta här längre. Hon som snart är 6 år säger: Måste du alltid tala bloggska?
PS Varför en del av texten blev pytteliten förstår jag inte alls.

4 kommentarer:

Maria sa...

Men Maria!! Har du blivit en löpare?? Jag är mycket imponerad...sitter här med min 2,5 kg för tunga kropp (minst...men det är så mycket som lagts på efter allt chokladätande efter jul)och har bestämt mig för att bli en promenerare igen...vad heter det, gångare??

Maria sa...

Hej
Ja, det låter inte klokt men det har jag nog. Gångare låter bra. 2.5 kg är pyttelite för mkt, förresten fick du barn för inte så länge sedan!/Maria

AnnaSv sa...

Intressant att få läsa om ert år!

Duktiga du som springer! Klart du är en löpare!

God Fortsättning på 2008!

Kram,
AnnaSv

Maria sa...

Hej Anna
Vad roligt att du fortsätter att titta in och att du tyckte att det var intressant att läsa om vårt år. Ibland tänker jag, men är det någon som vill veta det här? Fortfarande känner jag mig så osäker som bloggare./Maria