Inte utan min klubba

Jag har blivit en idrottsförälder. Vi har minst en match vi måste ta oss till varje helg. Vi är 6 personer, två katter och 7 innebandyklubbor. Jag tror jag aldrig ser min son utan klubba längre. Och jag som inte ens tyckte att det var en sport, men jag får väl ändra mig. Men egentligen gillar han fotboll och basket mer, säger han iallfall. Klubborna, de står bakom hans dörr, på hallgolvet, i vardagsrummet och lite varstans. Och så har han ett mål ute som han tränar på och så önskar han sig alltid en ny klubba, säger han i allafall . Var ska han ha den då och när ska han använda den? Jag vet inte. Allt jag vet är att jag vill att inga tränare ska toppa lag, att inga föräldrar ska skrika olämpligheter vid matcherna och att vi inte ska smutsa ner naturen allt för mycket när vi kör till och från alla matcher med våran skruttiga bil.