måndag 7 januari 2008

Ketchup och besvikelse men inte samtidigt

Dagen började inte jätte bra idag. Två barn skulle vara hemma och två skulle börja dagis. Jag skulle vara hemma ett tag och sedan åka och jobba och komma hem halv nio och vara trött och grinig eftersom jag slutade sova under jullovet, nästan, och nu är det ju försent. De två som skulle börja dagis var lyckliga för de har precis fyllt år och skulle bli firade på dagis idag. På dagis har de ett speciellt firande. Barnen har med sig kort från när de är 0, 1, 2, 3, 4 och 5 år för nu är de ju 6 år. Sedan får de gå runt de andra barnen som sitter i ring och visa korten på hur de såg ut för varje år. Och så får de en liten krona, en liten present och glass. Detta hade de sett framemot.

Vi hade suttit på morgonen och valt kort. När vi kommer till dagis är det ingen som säger grattis. De håller på att måla om inne på dagis och det mesta var huller om buller. Jag förstår att de helt enkelt har glömt födelsedagen. Mina tvillingar står där med korten i handen och blir så himla besvikna för det blir inget kalas idag. För min dotter är det värst och allt låser sig och blir tokigt och jag känner att jag själv håller på att börja grina. Jag har så lätt för att gråta och ibland känns det som att det är ett stort problem. Jag ville ju inte skuldbelägga personalen men samtidigt kände jag så med mina otroligt besvikna barn. Jag skulle ju jobba kväll och hade möjlighet att vara hemma med barnen en dag till. Så vi åkte faktiskt hem igen, det gick liksom inte att vända den där besvikelsen första dagen efter jullovet. Men jag hoppas nu inte att fröknarna tog illa vid sig. Jag försökte verkligen förklara. Men ibland blir det så fel att man verkligen kör fast. Och vi fick en bra dag hemma. Jullovet blev en dag längre för dem.

Och sedan jobbade jag kväll och det var inte så hemskt, bara lite. Min dotter ringde förresten till jobbet och bad mig handla på vägen hem. Jag skulle handla 3 flaskor ketchup. En flaska som vi var skyldig grannarna och så kunde jag ju bara handla en flaska hem om jag ville, men för att vara på den säkra sidan så kunde jag handla två, alltså blev det 3 flaskor.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag känner med dina barn! Klart de blev besvikna. Det hade jag med blivit. Det finns inget som gör så ont i ett mammahjärta som att se ens barns förvantansfulla ansikten förvandlas till besvikna ansiten med tårfyllda ögon.

Skönt att du kunde ta hem barnen och hoppas att nästa dagisdag blir så bra som det var tänkt från början.

Kram,
AnnaSv

Anna Stilla sa...

Hej Maria!

Jag har själv jobbat på förskolan och jag vet hur barnen väntar och pratar om att få bli firade.

Jag kan till en viss gräns förstå att det var lite kaotiskt just då men även om man inte har kunnat fira dina barn just den dagen så bör personalen ta sig tid att förklara sånt för barnen. Inte låta dom stå och känna sig så besvikna.

Samtidigt betyder det inte att personalen struntar i dina barn. Det kom annat i vägen för dom, första dagen efter julledigheter, det blir lätt så här.

Du behöver inte heller känna ngn skuld för att du och barnen vände hem. Det var rätt beslut.

Jag är också en gråtande typ. Ibland räcker det med en blick eller ett minne och jag känner gråten i halsen. Och det går inte att hejda.

En stor tisdagskram till dig!

Maria sa...

Hoppas att de blev firade bra idag och att besvikelsen lagt sig!

Anna i den vita soffan sa...

Men åh vilken mysig blogg jag fått hitta till tack vare kommentaren hos mig! Jag både skrattade och fick en tår i ögat ibland när jag läste dina inlägg. Inte ska du känna dig obekväm i bloggandet inte. Hit kommer jag tillbaka!

Maria sa...

Hej
Tack för era varma ord. Jag behövde verkligen stöd för jag kände lite skuld över det som hade hänt och om jag hade gjort rätt eller inte.
Kramar

Maria sa...

Hej Maria
Och idag blev de firade och de var helnöjda när jag hämtade dem.


He Anna
Vad roligt att du tycker om min blogg fast jag ännu inte blivit riktigt varm i kläderna känns det som. Du är verkligen välkommen tillbaka.